Dag 1 Transport
Kl
11 startar färden mot Nyköping Skavsta. Vi äter lunch i Sala. När vi kommer
fram har Ryan Air skaffat ett automatiserat inchecknings system som snabbar upp
processen ordentligt. Att sedan få ut hyrbilen på Prestwick visar sig vara ett
elände. Det är 5 personer före oss i kön och det tar över en timme.
Vi
övernattar sedan på ett trevligt Bed and Breakfast i Stirling. Hyresvärden
kommer från Nya Zeeland och tycker inte om whisky. Värdinnan däremot är
fascinerad av ämnet och tycker att vi skall ut på en fantastisk resa. De
flyttade till Stirling för 2 veckor sedan efter att ha köpt stället. När vi sen
frågar efter en bra pub dyker deras 17 årige son upp och börjar tipsa oss om
olika ställen, men han blir snabbt skickad i säng.
Dag 2 Den egentliga resan börjar
Frukost
kl 08.30 och sedan avfärd vidare norrut. Vi passerar förbi ett antal
destillerier som har stängt eftersom det är söndag.
Bland
annat Blair Athol.
Resan
går genom en mycket vacker natur.
Vi
kommer till nästa destilleri som är stängt Dalwhinnie, som ligger mycket
vackert.
Sen
Tormore, också stängt.
Vi
kom fram till Aberlour i god tid. Vi frågade då var man kunde äta lunch. De
serverade mycket fina smörgåsar på den restaurang vi blev rekommenderade. Vårt
besök på Aberlour var ”bara” ett vanligt turistbesök. Dock var deras guide en
riktigt helgalen entertainer. Jag har aldrig varit med om en roligare guidad
rundtur.
Bland
annat berättade Dennis att han var 142 år gammal och hade hittat hemligheten
med hur mycket whisky man skall dricka varje dag för att hålla sig ung. Sen
berättade han om den gamla goda tiden då man fick minst 3 fria dram varje dag
om man jobbade på ett destilleri. En då man kom på morgonen, en till lunch och
en då man gick hem, Man kunde få en dram till om man hade gjort nåt smutsigare
jobb som tex att skita ner sig i närmaste vattenpöl. Detta var heller inte
några små dram utan fulla dricksglas.
Jäskaren
var i mitt tycke ganska fula.
Här
ser ni pannorna.
.
Och
Dennis himself, om ni kommer till Aberlour så håll tummarna för att ni får
honom som guide.
Efter
rundturen var det dukat med en Aberlour provning. Vi provade newmake, deras
båda specialfat som man kan fylla en flaska själv ifrån, 10 åringen, 16 åringen
och a’bunadh.
Efter
Aberlour åkte vi vidare till Dufftown där vi skall sova 3 nätter. Vi checkade
in och åkte sedan till Fiddichside Inn. En pub där tiden har stått still i 86
år, Vi pratade en del med ägaren och han bekräftade bland annat det som Dennis
på Aberlour hade berättat om fria drams på jobbet. Sen berättade han om när han
jobbade på MacAllan och skulle hämta fatprover som skulle testas. Han fick en
flaska och de bad honom hämta från ett fat.
Han
fyllde flaskan till brädden drack en slurk ur den och lämnade den sen för prov.
När de hade testat whiskyn fick han tillbaka flaskan och de bad honom att slå
ur den, naturligtvis drack han ur whiskyn istället. Tyvärr finns det ingen som
tar över när de två som driver stället nu går i pension.
Vissa
av oss hade stora problem med att hålla sig vaken. Dock så måste man beundra
Micke för att han inte spillde nåt ur glaset medans han sov.
Det
finns också bilder på mig där jag sitter och sover men eftersom jag håller i
denna provning så kan ju jag välja fritt vilka bilder som skall visas.
Den
whisky man tar FÖRE frukost kallas för skulk. Minst en sån skulle vi varje dag
Dag 3 Forsyth’s och Glenfiddich
På
förmiddagen åkte vi till kopparslagarna som bygger de flesta pannorna till
whiskyindustrin. Under senare tid har dock företaget expanderat och tillverkar
nu även utrustning till olje industrin. Vi gjorde en rundtur på verkstaden och
tittade på hur tillverkningen kan gå till. Detta var nytt för mig och mycket
intressant. De har haft en del besök från whiskyföreningar, så har ni vägarna
förbi så kan detta vara värt ett besök. Firman ligger i Rothes bara några miles
från Dufftown.
På
denna bild ser man tydligt hur sliten pannan har blivit under den tid den har
varit i drift.
Här
har vi nya delar som skall skeppas ut snart.
Detta
är de spiraler som värmer upp pannan invändigt.
Till
lunch åkte vi till Glenfiddich och träffade vår guide för eftermiddagen Janet
Dunn. Hon bjöd på lunch och frågade sen vad vi ville göra. Vi vill se allt
svarade vi som en man. Allt inklusive Balvenie och Kininvie. Eftersom
Glenfiddich är ett stort destilleri blev detta en rejäl rundtur. Glenfiddich är
på hela
Vi
startade med att kika på tunnverkstan. De bygger sina egna tunnor. Efter det
gick vi och tittade på tappning av gamla fat och fyllning av nya. Då man
tillverkar mycket whisky här var det en intensiv verksamhet på dessa ställen.
Man
bygger om varje fat innan whiskyn tappas upp.
Sedan
kolas faten invändigt och askan slipas bort.
Detta
är bara en liten del av de fat som stod och väntade antingen på att fyllas
eller att byggas om.
Här
tappar man ur whiskyn ur faten. Direkt under faten finns ett grovt filter som
tar bort det mesta skräpet som följer med från tunnan.
Sen
gick färden till mältningen på Balvenie.
Man
mältar ca 10 % själva. Vi provade naturligtvis på att skotta runt malten
själva. Detta måste vara ett mycket tungt arbete för de som skall skotta runt
den 2 ggr/dygn.
Detta
är den stenkols eld som torkar det färdig mältade kornet på Balvenie.
Här
var det inget fotoförbud som på vissa andra ställen så jag fick en del fina
bilder på pannorna på de tre destillerierna. Balvenie
Kininvie.
Glenfiddich
som har hela 26 pannor i drift.
Mashtun
hos Glenfiddich.
Glenfiddich
delen har hela 24st washbacks.
Tyvärr
fick vi inte smaka på någon Kininvie än mindre köpa en flaska. I lagret på fick
vi dock en rejäl smakning på den 15åriga soleran direkt ur solera tunnan.
Vi
öppnade också ett fat med Glenfiddich från 1957 men tyvärr inte heller här fick
vi smaka.
Efter
rundturen stod vi och pratade en stund med vår guide i baren. Vi drack en del
12årig standard. Tyvärr fick jag inte pruta något på en dram av 40 åringen.
Normal priset på 75£ kändes lite för dyrt. Detta besök varade i hela 5 timmar.
Detta
är den Bed and Breakfast vi bodde på i Dufftown.
Dag 4 MacAllan och Glenfarclas
Mortlach.
De vägrade ta emot besökare trots ihärdiga påstötningar. Vi passerade förbi på
vägen till MacAllan.
Utanför
Mortlach fanns en skylt där det stod ”Park at own
risk”.
Dagen
startade med ett besök på MacAllan. De hade fotoförbud så det blev inga bilder
alls för mig. Rundturen var bra med trevlig och kunnig guide som dock inte
kunde lyssna på att vi vet vad whisky handlar om och kan klara oss utan de
elementära sakerna som ingår i en standard rundtur. Han visade oss på ett fel
som finns i de flesta böcker om whisky. MacAllan använder sig inte av 21 pannor
utan bara av 15. De sista 6 finns där men har inte använts på flera år.
MacAllan har frångått standarden på 63.5% alkohol vid lagringen utan lagrar
direkt utan utspädning av clearicen. Det syns att detta är ett destilleri i
storformat.
Efter
rundturen hade vi hoppats på att få komma in i sampel rummet och testa vad vi
ville. Det blev dock inte så. Provningen bestod av 10 årig Fine Oak, 12
standard, 15 årig Fine Oak, 18 årig standard, 25 årig Fine Oak och 30 årig
standard. Efter en stund fick vi även in varsitt glas av Winter edition, en
special 14 årig som bara säljs på destilleriet. Detta som ursäkt för att vi
inte fick testa villt i sampel rummet.
På
eftermiddagen var det dags för besök på Glenfarclas. Destilleriet är vackert
beläget med fina berg i bakgrunden. Detta besök var betydligt bättre än
MacAllan, kanske delvis beroende på att jag inte är någon direkt MacAllan
älskare. Glenfarclas lagrar det mesta av sin whisky på sherryfat. Alla deras
lagerhus är av dunnage typ.
De
har en kvarn av mycket modernare snitt än vad de flesta destillerier har. Den
kan ställas in betydligt bättre då den har 5 par med rullar och inte bara 2 som
är det vanliga
De
har ett relativt modernt kontrollsystem.
De
använder washbacks av rostfritt stål. På bilden nedan syns rengöringen av en av
dem.
Utanför
pannhuset har de ett gammalt trevligt vattenhjul kvar som en gång i tiden drev
deras kvarn. Vid provningen efter rundturen fick vi smaka på Newmake, 10 årig
bourbon fats lagring, 10 årig sherryfats lagring, 15 årig, 21 årig, 25 årig, 30
årig och 105an, 30 åringen var helt fantastisk så jag köpte en flaska. Priset
var också ganska bra, 78 £
Innan
vi for tillbaka till Dufftown så passerade vi Quaich bar på Craigallachie
hotell.
Dag 5 Strathisla och Benromach
Innan
vi for iväg från Dufftown gjorde vi ett tidigt besök i den lokala whiskyshopen
för att inhandla en ny frukost whisky. Visste ni förresten att den dram man tar
före frukost kallas för skulk? Vi hade gjort upp med ägarinnan om ett tidigt
besök eftersom hon inte har öppet kl 8 på morgonen normalt. Vi stötte på henne
på baren kvällen innan. Vi for sen iväg till Strathisla. Och det finns bara en
sak att säja om destilleriet. Det är verkligen lika vackert som alla guide
böcker säjer. Titta bara på bilden nedan… Dock var det återigen foto förbud.
Nåt sånt existerar inte ute på Islay. Då vi klagade på detta svarade guiden att
Islay liknar mest laglöst land. Nåväl. Före rundturen fick vi en 12årig Chivas…
Brrr ingen höjdare. Turen var dock bra med en insatt guide. Han berättade bland
annat att det var när man började inse att det här med besökare till
destillerier kommer att komma, som man anlade den fina gård som idag omger
destilleriet. Tidigare fanns här en massa vatten tankar och rör och grejer.
Allt detta går idag under jord. Efter rundturen fick vi bara en dram till, en
12 årig Strathisla.
På
eftermiddagen åkte vi till Benromach. Skottlands minsta destilleri. Kul att på
samma vecka se det största och det minsta. Det är 2 personer som sköter hela
produktionen. De gör ett kok om dagen på 1.5 ton grist. Det ger 5 fat. De
fyller sedan hela veckans produktion om 25 fat på fredagarna. Benromach
stängdes 1983. Ingen trodde att de nånsin skulle starta igen. Men 1993 köpte
Gordon & Macphail destilleriet. De byggde om allt och köpte nya pannor.
1998 startades sen produktionen på nytt.
Kvarnen
man använder är en så kallad Bobby Mill och mycket liten.
Pannorna.
Efter
rundturen provade vi 5st olika samt deras clearic. Den nya whiskyn som görs sen
1998 finns buteljerad som Traditional. Den imponerade verkligen. Jag
rekommenderar den varmt. Den malt de använder idag har en fenolhalt om 14 ppm.
En lustig detalj är ett de jäser sin vört i 3 eller 5 dagar istället för normala
2 till 3 dagar.
Utanför
destilleriet hade de ställt upp tre fat som tydligt visar på skillnaderna i
storlek mellan de olika fattyperna.
Dag 6 Clynelish/Brora och Glenmorangie
Nu
var det dags. Att äntligen få se det gamla anrika Brora. Destillerichefen tog
emot oss. Och inte nog med det. Han tog hjälp av ytterligare 2 personer. En
sådan uppvaktning har jag inte varit med under tidigare destilleribesök. Vi
började med en rundvandring på Clynelish. Deras pannhus är byggt samtidigt med
Caol Ilas och efter samma modell. Man känner verkligen igen sig. Det stora
panorama fönstret ser lite annorlunda ut men annars är byggnaderna lika.
Under
turen i pannhuset fick vi inte fotografera. Men vi lyckades få special
tillstånd! Jag var till och med upp bland kolonnerna och fotograferade.
Jag
fick ett par vackra bilder på pannorna däruppifrån, verkligen schysst av dom
att fixa detta.
När
vi fråga om Brora sa de att normalt tar vi inga besökare dit, men eftersom vi
var ett ’specialgäng' var det inga problem. När vi kom ner till det gamla
pannhuset visade det sig att de byggt en glasbur innanför dörren som man kunde
stå i och titta på pannorna. Jag var inte nöjd med det utan bad om att få gå in
i pannhuset. Normalt gör vi inte så men… Inga problem. De hade till och med
städat lite eftersom vi skulle komma.
Vi
fick inte gå upp till pannorna dock eftersom inget underhåll har gjorts efter
sen de stängde 1983. Som ni kan se var det en sorglig syn. Ingen mer whisky
kommer att rinna ur de pannorna. Men faktiskt säjer rykten nu att pannorna är
sålda till Indien.
Byggnaderna
är K märkta.
Efter
denna fina rundtur var det provning. Vi fick Clynelish 14 och den senaste OBn
av Brora. Vilken whisky. Som all förstår blev det köp av 1 flaska 30 årig
Brora. Jag fick lite rabatt sa hon i kassan. 148,75 istället för
Efter
detta besök åkte vi till Glenmorangie. Detta besök blev lite ovanligt då vi
besökte den källa som de tar allt vatten ifrån. Glenmorangie är ett ganska
stort destilleri och allt vatten inklusive kylvatten tas från samma källa.
En
i mitt tycke liten källa som ligger ungefär
Hela
destilleriet är byggt i en sluttning så man utnyttjar tyngdkraften för all
transport mellan de olika delarna.
Jäskaren
är tillverkade av rostfritt stål.
Pannorna
på detta destilleri är verkligen speciella. De ser ut som gin pannor, smala och
mycket höga.
De
har faktiskt de högsta pannorna i hela whiskyindustrin.
Efter
rundvandringen var det provning med New make, 10 årig, Burr Cask, Madeira
matured, Speak Easy och ett fatprov. Burr oaken är en udda lagring, Den är
lagrad på helt nya amerikanska ekfat tillverkade av speciellt utvalda ekar. Jag
är ingen älskare av Glenmorangie och dagens provning och besök kunde inte ändra
på det.
Färden
söderut mot Skye gick förbi först Loch Ness.
Och
vidare genom en vidunderligt vacker natur.
Och
sedan via en vidunderligt vacker natur.
Dag 7 Talisker och Ben Nevis
På Skye ser det ut som om man
befinner sig på kalfjället redan nere på havsnivå. Naturen är mycket vacker. Vi
hade turen att få ha bra väder denna dag. Inget regn.
Tyvärr
så var det fotoförbud inne på Talisker. Jag blev dock lovad lite bilder från
pannhuset, men har inte fått några. Talisker förstördes i en brand 1962 och
byggdes snabbt upp igen. Man behöll den gamla konstruktionen på pannorna.
Inklusive
kylningen inte i kolonner utan i kopparspiraler i vatten bad utanför pannhuset.
Mäsktunnan är nyligen utbytt och den fick kopparlock trots att detta ökade
priset på denna med en halv miljon. Sprit pannorna har en udda reflux.
.
Efter vår rundvandring på destilleriet så hade vi en provning med
destillerichefen. Vi provade New make, 10 årig, 18 årig, 25 årig och Distillers
edition. Alla dessa är buteljerade vid 45,8%. Jag frågade varför denna ovanliga
alkoholhalt. Svaret var att detta är inte alls någon udda alkoholhalt. Talisker
har alltid buteljerats vid en styrka på 80 underproof, detta motsvarar i det
metriska systemet just 45,8%.
Besöket
på Ben Nevis var säreget. Guiden som visade oss runt var inte klok. Han var
fruktansvärt arrogant och självsäker. Jag rekommenderar ingen att besöka detta
destilleri innan de byter guide. Lite udda fakta om destilleriet kan vi dock
ta. De jäser sin vört till hela 11 % före destilleringen, de har mycket gammal
whisky i lager. Den äldsta är hela 79 år gammal.
Efter
detta besök for vi mot Inverary för att träffa Richard på LFW och få en
informell privat provning. På denna bild säjer Richard om Ardbegs Still Young
”Den är så rökig att öronen ramlar av”.
På
kvällen sen så firade vi på den lokala puben. Bernt kunde inte hålla sig på
rätt sida av bardisken.
Dag 8 hemfärd
Innan vi startade mot Glasgow
och Prestwick för hemfärd gick vi till LFW för lite inköp. I Glasgow skulle vi
hämta 3 flaskor som vi tidigare köpt på auktion. Eftersom detta var 3 flaskor
till de 5 provningen i december så har vi inte vågat skicka dem med post. Vi
skulle hämta dessa flaskor här. Hos Douglas Laing, Vi mötte upp med Stuart. Han
tyckte att vi skulle prova lite whisky.
Det visade sig att de förvarar
sina fatprover i ett rum på 3e våningen. Gissningsvis har de 2000-2500 fatprov
där. Vi fick varsitt glas i handen och Stuart sa varsågoda, prova vad ni vill.
Detta mina vänner var som att komma till himlen.
I
skåpen under dessa hyllor fanns det ännu fler fatprover. Det var bara att leta
ut något spännande och prova. Jag provade följande sorter.
Glen Albyn 1978
Dumbarton Cask 11 1964
Dailvaine 1971
Glenfarclas 1967
Highland Park 1994 Mycket rökig!
Caledonian Single Grain 1965
Brora 1972
