Provning 46 Lagavulin

Välkommen till The Single Malt Academy of Dalecarlia

22/11 18.30 - 19.30

26/11 09:30 - 10:30

26/11 18:30 - 19:30

28/11 18:30 - 19:30

29/11 07:00 - 07:30

 

Följande finns att hämta ut:

  • SWF t.o.m. Kilchoman
  • SMAD buteljer t.o.m. Linkwood
  • Provning t.o.m. #184 Glenfarclas

 

Adress för utlämning är:

Lenngrensgatan 3 i Borlänge

FLASKUTLÄMNING

 

NYHETER

 

Inbjudan till Euan Mitchell och Arran

31/10 2017

Nu är inbjudan ute till Arranprovningen! Läs den här!

 

Inbjudan till Ashok Chokalingam med Amrut

20/10 2017

Nu är inbjudan ute till Amrutprovningen! Läs den här

 

ISLAY Tur/Retur

17/10 2017

Nu är resan fulltecknad! Men du kan fortfarande anmäla ditt intresse, du hamnar då på reservlistan. Du anmäler dig på denna länk.

 

NYTT MAILSYSTEM

16/10 2017

Vi ska byta till ett nytt mailsystem. Anmäl dig på denna länk

 

ISLAY Tur/Retur

13/10 2017

Intresseanmälan för Islayresan 2018 har nu gått ut!

Läs mer och anmäl dig här

 

Oppigårds har bryggt

Jubileumsölet!

13/10 2017

Nu har mer information kommit ang SMAD's Jubileumsöl!

Läs mer här

 

 

 

© The Single Malt Academy of Dalecarlia - 2017

 

Provning 046: Lagavulin vertikalprovning - 041106

Historia.

 

Platsen där Lagavulin ligger var redan på 1740 talet ett väldigt aktivt destilleriområde främst på grund av dess fördelaktiga läge (om man ville undvika skatter och smuggla).1816 grundades Lagavulin av John Johnston och destilleriet uppfördes. En liten sträcka därifrån startades Ardmore året efter. Det destilleriet övergavs av grundaren redan efter 4 år. John övertog det och drev det vidare till 1835. De hade då hamnat inom samma område och slogs samman under samma licens. Sedan Johnston hade avlidit köptes destilleriet av John Crawford Graham. 1857 inledde de ett samarbete med James Logan Mackie som var farbror till den kände whisky blandaren Peter Mackie. 1867 övertogs det av blandningsbolaget Mackie & Company Distillers Limited. Genast efter övertagandet moderniserades och renoverades destilleriet. 1889 Ärvde Peter Mackie destilleriet och 1890 skapade han den kända whiskyblandningen White Horse med Lagavulins whisky som bas. 1927 såldes Lagavulin till Distillers Company Limited eftersom Peter Mackie hade avlidit. Och idag ägs det av United Distillers. Ordet lagavulin betyder ursprungligen 'sänkan vid kvarnen' på högskotska. Orsaken till just detta namn på orten Lagavulin var att där fanns en kvarn i en sänka.

 

Tillverkning.

 

Sedan 1974 köps maltet från Port Ellen Maltings. Maltet är rökt till 35 ppm vilket kan jämföras med Ardbeg som röker det till 50 ppm. Lagavulin har även gjort experiment med malt rökt till 50 ppm men idag har de återgått till de vanliga 35. Om ca 10 år är det slut på whiskyn som gjorts på 50 ppm malten.

 

Whisky.

 

Den kraftfulla Lagavulin whiskyn mognar långsamt på de gamla återfyllda ekfat som används till lagringen. Tidigare buteljerade man vid 12 års ålder men sedan ägarna till United Distillers lanserat Six Classic Malts buteljeras Lagavulin huvudsakligen vid 16 års ålder. Den säljer bäst av de 6 klassiska. Lagavulin förekommer också som 14 åring från oberoende buteljerare.

 

När vi klev ur bilen på besöksparkeringen utanför Lagavulin var mina förväntningar högt uppskruvade. Detta var mitt första riktiga besök på ett destilleri. Jag hade bara besökt Mackmyra tidigare. Lagavulin är dessutom en av mina favoriter.

Vattnet som Lagavulin använder kommer från Solan Lochs. I destilleriets tidiga historia bråkade man med Laphroaig om vattenkällan. Vattnet rinner genom mossa och torv. Det är mycket brunt när det når fram till destilleriet.

Lagavulin har en gammal Porteuskvarn för att mala sin malt. Dessa kvarnar håller mycket länge och många destillerier har kvarnar som närmar sig eller har passerat hundra år. Man släpper igenom lite malt i taget genom kvarnen. Lagavulin använder faktiskt datorer för att sköta detta. Man kan se givarna på bilden ovanför självaste kvarnen.

Lagavulin har ett modernt mäskkar i rostfritt stål. Det rymmer bara 4.5 ton. De har en inspektionslucka i glas som vi fick kika in igenom.

Givetvis var alla mycket nyfikna. I bakgrunden kan ni se varmvattenberedarna.

Detta visar interiören i mäskkaret. Det är av lauter modell. De vingar som går runt runt i karet rör om i gröten av malt korn så att det inte skall fastna och täppa igen hålen i botten på karet.

Vår guide hette Marjorie. Hon var liksom de flesta guider på destillerierna mycket kunnig och svarade villigt på alla frågor. Det verkar inte finnas några som helst hemligheter i denna bransch. Man berättar helt öppet exakt om hur tillverkningen går till.

De har tio jäskar varav alla är över 50 år och gjorda av nordiskt lärkträ. Jäskaren rymmer i runda tal 50 kubikmeter vardera och de håller i minst 50 år innan de måste bytas ut. Traditionellt i whisky tillverkningen skall jäskaren vara av trä men en del destillerier har gått över till jäskar av rostfritt stål. De är mycket lättare att göre rent mellan varje sats. De motorer som sitter ovanpå varje jäskar driver en propeller som skall slå sönder skummet så att det inte skall rinna över. Jäskaren når långt under golvet som är fult av hål. Detta på grund av att det under jäs processen bildas en massa koldioxid som är tyngre än luft.

Nu är det dags för en provsmakning av den färdiga mäsken.

Behållaren får gå runt bland alla besökare. Marjorie håller fortfarande i snöret så hon kan ta tillbaks behållaren om nån skulle dricka för mycket. Det smakar som ett rökigt starkt öl. Alkoholhalten är ca 8 %.

Pannorna är av lökmodell och har breda korta halsar och skarpt nedåtvinklade lyne arms. Alkohol ångorna har således en mycket lätt passage till kondensorn vilket förklara den höga oljehalten i whiskyn. Pannorna är värmda via slingor av rör inne i pannorna. Genom dessa slingor passerar het ånga. Man kan höra hur ångan passerar genom rören. Vi fick inte gå upp bland pannorna och kika närmare.

Här har vi de två mäskpannorna. De har en något annorlunda form. De två fönstren på halsarna används för att man skall ha kontroll på att det inte kokar över. Då mäsken innehåller en hel del kolsyra från jäsningen så bubblar det ordentligt vid kokningen. Om det skulle koka över så att mäsken far ner över och ner i low wines recievern blir satsen förstörd. På den vänstra pannan kan man se hur det kokar upp i det nedre fönstret.

Spirit safe. Den färdiga spriten och även low wines rinner hit innan de kommer till lagringstankarna. Den högra delen är för low wines och den vänstra för spriten. I mitten av skåpet finns ett antal mätlas med termometer och alkohol mätare. Genom att vrida på kranarna kan man fylla och tömma mätglasen och på så sätt hålla koll på processen. Förr i tiden hade enbart skattegubbar nycklar till skåpen. Idag har ett par personer på destillerierna nycklarna.

Detta är sprit mottagaren. Med hjälp av de två vreden på spritskåpet kan man vrida om rören till mitten. Då tar man till vara på spriten annars går den tillbaka till low wines tanken. Man använder för det mesta klockan för att bestämma när man skall starta eller avbryta middlecut.

Dessa fat är nyfyllda med Lagavulin whisky.

Här fyller man varje fat för hand.

Vi fick även smaka på råspriten. Men inte i ett glas!. Utan enbart i händerna. Detta är mycket ovanligt. Smaken på spriten påminner om Lagavulin, röken och tjäran finns där men det går inte att jämföra med den färdiglagrade. Detta var mycket spännande, Det lukade rök från händerna i flera timmar efteråt.

När vi kom ut i lagret fick vi smaka på 11 årig Lagavulin direkt ur ett fat. De hällde upp rejält med whisky i det stora mätglaset som gick runt bland oss besökare flera gånger. Vi fick dricka så mycket som vi ville. Egentligen så får inte ett fat med skatten betald ligga i samma lagerhus som fat med obetald skatt. Normalt betalar man inte skatten förrän fatet skall tappas upp på flaska. Men i detta lagerhus fanns det ett antal fat som var stämplade med duty paid.

I lagret finns även en del äldre whisky kvar. Detta är fat nr 1970 från 1969.

Under 2003 gick man runt och ”rövade” lite whisky från varje destilleri och skapade en vatted malt kallad Pillage Malt. Denna såldes sedan till förmån för välgörenhet till ett ganska högt pris. Varje bar på Islay köpte minst en flaska men det var ingen som hade så mycket kvar att de ville sälja oss en dram. Bernt försökte sälja en av sina flaskor till flera barer men han misslyckades.

Whisky lagret hos Lagavulin är av traditionell typ med två lager fat. Faten ligger med olika årgångar blandade huller om buller. Detta för att en olycka eller brand inte skall förstöra en hel årgång. Det luktar som i en gammal jordkällare. Men även en hel del whisky doft finns i luften. Tänk på avdunstningen på två procent varje år.

Vi fick sitta och njuta hur länge vi ville. Vi passade samtidigt på att skriva in oss i gästboken. Det fanns ganska många svenska namn i den.

 

Per Eriksson

 

Den inbjudan som skickades ut

Provningsnoteringar Bernt Sjödin

 

Flight 1 – standard dåtid och nutid

Lagavulin 12Y – 43%

White Horse-buteljering. Standard för Lagavulin innan 16Y blev den nya standarden. Är idag en whisky som hör hemma i samlarkretsar och där priset stigit dramatiskt under sista året. Kostar nu 4500-5000 kr.

Färg: Ljus bärnsten – bärnsten.

Doft. Rökig med sötmatoner; mer elegans än kraft.

Smak: Sötma, sälta, rök, nöttoner.

Eftersmak: Lång, rökig, aning sälta i slutet.

Poäng: 93

Lagavulin 16Y - 43 %

Idag en bristvara genom att produktionen var på 1/3-takt till 1991. Kommer att finnas gott om 16Y igen 2007-2008. F.n. kvotering till olika marknader där vissa marknader inte får någon tilldelning, t.ex. Finland. Lagavulin har haft större marknadsframgångar än förväntat/beräknat.

Färg: Bärnsten

Doft: Mycket rök, torvig.

Smak: Rökig, torvig, ett riktigt kraftpaket.

Eftersmak: Lång, rökig och torvig med aning trätoner.

Poäng: 90

Lagavulin 16Y/1987 Distillers Edition - 43 %

Slutlagrad på PX-fat från sherrydistriktet i Spanien. Första gången med dubbel lagring var 1979.

Färg: Bärnsten

Doft: Rökig, fruktig, russintoner.

Smak: Fyllig, fruktig, rökig, sötmaton.

Eftersmak: Lång och rökig.

Poäng: 91

 

Omröstning om bästa whisky i första flighten gav följande resultat:

1. Lagavulin 16Y/1987 Distillers Edition

2. Lagavulin 16Y

3. Lagavulin 12Y

Alltså något avvikande från min bedömning.

Flight 2 – gamlingarna

Lagavulin 25Y - 57,2 %

Äldsta officiella buteljeringen. Kom i slutet av 2002/början 2003. Totalt 9000 flaskor. Sägs vara träigare än den vanliga 16Y.

Färg: Bärnsten

Doft: Utan vatten: Rök, sherrytoner, russin, stor.

Med vatten: Mindre rökighet, blommig.

Smak: Utan vatten: Sötma i början som övergår i torrhet, rök, fruktkaka, finns vissa trätoner, komplex.

Med vatten: Sötma, rök, trätoner.

Eftersmak: Lång med smak av rökig fruktkaka.

Poäng: Med vatten: 87

Utan vatten: 95

En whisky som enligt min uppfattning förlorade mycket på vattentillsats. En uppfattning som dock inte delades av majoriteten av deltagarna.

Lagavulin 23Y/1979 resp. 19Y/1979 buteljerad av Murray McDavid - 46 %

Olika buteljeringsår av whisky som inte finns på marknaden längre. Därav tvingades vi välja något olika ålder. Totalt har ca 600 flaskor buteljerats av resp. årgång.

Provningsnoteringar för 23Y/1979.

Färg: Guldfärgad

Doft: Måttlig, kryddig, fattoner.

Smak: Sötma, rök.

Eftersmak: Lång, rökig och torr.

Poäng: 85; 19Y/1979 har jag inga provningsnoteringar på men gav betyget 87 poäng.

 

Röstning för flight 2 gav en överlägsen seger till 25-åringen.

Flight 3 – de unga och starka (rivjärnen)

Lagavulin 12Y Cask Strength – 57,8 %

Kom ut på marknaden slutet 2002- början 2003. Släpps med ett begränsat antal flaskor varje gång. Senaste är 4:e eller 5:e utsläppet. 1991 ökade Lagavulin till full produktion efter att under ett antal år endast utnyttjat 1/3 av produktionskapaciteten. Genom 12Y Cask strength har alltså en ny produkt etablerats när man har tillgång till et stort lager igen. Hade knappast varit smart att buteljera en 12-åring med normalstyrka.

Färg: Guldfärgad.

Doft: Rökig, något endimensionell.

Smak: Lång med sälta och rök.

Poäng: 83

Fuaran Ile 1990/2003 – 58 % resp. 46 %

Buteljering som finns enbart på den tyska marknaden. Anges nu att det förmodligen är Lagavulin; kan alltså ev. vara en annan whisky än Lagavulin. Bedöm! Har tidigare angivit att det är Lagavulin.

Provningsnoteringar för 46 % -varianten:

Färg: Guldfärgad

Doft: Liten men finns en tydlig rökighet.

Smak: Sälta och rök.

Eftersmak: Lång med sälta och rök.

Poäng: 83

Baserat på en liten sipp av 58 % -varianten upplevde jag en tydlig spritsötma och tyckte den var sämre än 46 %; gav poängen 80.

 

12Y – Cask strength vann omröstningen i denna flight.

 

Vid omröstning om kvällens bästa whisky var kampen hård mellan 25Y och 1987 Distillers Edition där 25Y vann med 28 röster mot 27 för Distillers Edition.