Gordon & MacPhail Whisky Scholarship 2006

Välkommen till The Single Malt Academy of Dalecarlia

17-12-12 18:30-19:30

17-12-13 07:00-07:20

17-12-20 16:30-17:30

17-12-22 16:30-17:00

 

Följande finns att hämta ut:

  • SWF buteljer t.o.m. Kilchoman
  • SMAD buteljer t.o.m. Highland Park,

Caol Ila från 17-12-20

  • Provning t.o.m. #186 Arran

 

För kontakt: buteljeringar@smad.se

FLASKUTLÄMNING

 

NYHETER

 

Inbjudan till Euan Mitchell och Arran

31/10 2017

Nu är inbjudan ute till Arranprovningen! Läs den här!

 

Inbjudan till Ashok Chokalingam med Amrut

20/10 2017

Nu är inbjudan ute till Amrutprovningen! Läs den här

 

ISLAY Tur/Retur

17/10 2017

Nu är resan fulltecknad! Men du kan fortfarande anmäla ditt intresse, du hamnar då på reservlistan. Du anmäler dig på denna länk.

 

NYTT MAILSYSTEM

16/10 2017

Vi ska byta till ett nytt mailsystem. Anmäl dig på denna länk

 

ISLAY Tur/Retur

13/10 2017

Intresseanmälan för Islayresan 2018 har nu gått ut!

Läs mer och anmäl dig här

 

Oppigårds har bryggt

Jubileumsölet!

13/10 2017

Nu har mer information kommit ang SMAD's Jubileumsöl!

Läs mer här

 

 

 

© The Single Malt Academy of Dalecarlia - 2017

 

Gordon & MacPhail Whisky Scholarship 2006

I samband med 2006 års Whisky Convention, arrangerat av Svenska Whiskyförbundet (SWF), annonserades att Gordon & MacPhail har beslutat att instifta ett årligt stipendium och som fortsättningsvis kan sökas av medlem i SWF-klubb. Till min stora överraskning - och glädje! – fick jag motta det första stipendiet av Michael Urquhart, Finance & Export Sales Director hos Gordon & MacPhail. Stipendiet bestod i en resa till Skottland, med en dag vid Benromach Distillery och en dag hos Gordon & MacPhail.

Klockan 8.00 tisdagen 28 november började min ”arbetsdag” på Benromach Distillery, det minsta destilleriet i Speyside. Distillery Manager Keith Cruickshank tog emot, och jag lotsades direkt till den andre anställde och min handledare för dagen, Mike Mitchell, Production Supervisor. Mike har arbetat fyra år hos Benromach, men har tidigare arbetat hos bland annat Mortlach och har lång erfarenhet av whiskytillverkning.

Jag hade före ankomsten blivit tydligt informerad om att produktionen vid Benromach bedrivs mycket hantverksmässigt. Men jag blev under dagen varse, att jag ändå inte förstått hur hantverksmässigt det verkligen är. Det finns inga datorer så långt ögat kan nå. Och därför görs allting manuellt. Baserat på erfarenheter från andra besök gick mina tankar till Springbank och Bruichladdich, två destillerier som också har mycket manuell tillverkning. Trots avsaknaden av teknisk utrustning upplevde jag att man hade mycket god kontroll över de olika processtegen och arbetet gick lugnt tillväga.

Man arbetar endast dagtid vid Benromach. Direkt vid ankomst på morgonen gäller det därför att få igång olika processteg. Värma vatten och ånga, fylla destillationspannorna, fylla mäskkaret, mala malt till nästa dags produktion. Sedan processtegen startat hade Mike god kontroll på hur och när olika saker skulle hända under dagen - han prickade tiden när andra destilleringen skulle vara klar så gott som på minuten. Destilleringen avbröts när alkoholhalten nått nivån 0,2%. Jag noterade också att dagens destillering tog en minut längre än gårdagens (totaltid ca fem timmar). Och värmeregleringen till pannan sker helt manuellt! Mäskvolymen var också konstant från gång till gång. Den tillverkade mäsken fördes successivt över till ett jäskar, och Mike kontrollerade mängden genom att mäta avståndet från mäskens yta till jäskarets överkant. När mätstickan visade 110 cm ville Mike att vi skulle få ut mer, så att avståndet blev 109 cm. Vilket det också blev.

Vad gjorde jag då under min arbetsdag? Jag vred på kranar, kontrollerade alkoholhalt, oftast utan att förstå så mycket av vad jag egentligen gjorde. Sista arbetsmomentet var att från ett fat med Benromach 2000 tappa upp en flaska för att ta med mig hem som ett minne av dagen. Äntligen något där jag förstod vad jag gjorde! Sedan förärades jag ett diplom för mina insatser under dagen, ”Honorary Stillman”.

När Gordon & MacPhail köpte och byggde om destilleriet, så var det så gott som en total renovering. Det enda som återstår från gamla Benromach är jäskaren, men de har byggts om till mindre storlek. Till min förvåning hade man ingen propeller i jäskaren för att förhindra överjäsning, men med Benromachs mäskningsmetod är det inte nödvändigt. Enligt uppgift hade man endast en gång råkat ut för överjäsning. Eftersom personalen jobbar dagtid finns det således ingen passning nattetid och helgtid.

Det är inte endast arbetsmetoderna som är traditionella. Huvuddelen av den whisky som tillverkas baseras på malt med 10-12 ppm fenolhalt, vilket i dagsläget är mycket högt för en normal Speysidewhisky. Förr var dock fenolhalten i storleksordningen 10 ppm, och det är den typen av traditionell Speysidewhisky som Benromach tillverkar. Då förstår man också varför den nuvarande volymprodukten heter Benromach Traditional. Med det arbetssätt man har är det också ganska enkelt att tillverka whisky med andra egenskaper. Ett exempel på detta är den orökta Benromach Organic som också är Skottlands första helt ekologiska whisky. Man har även tillverkat mindre volymer med rökighet jämförbar med Islaywhisky.

Onsdagen 29 november började med ett besök i Gordon & MacPhail´s lagerhus i Elgin. Här finns 7000 fat med whisky av olika åldrar. Det äldsta fatet jag såg var Mortlach 1938. Från 1940-talet fanns ett flertal, bl.a. Macallan, Glenlivet och Glen Grant. För en sann whiskyälskare var det verkligen ett besök i en skattkammare. Gordon & MacPhail är den ojämförligt största Independent Bottler i Skottland. Till skillnad från de flesta (alla?) andra Independent Bottler köper man i stort sett endast nytillverkad sprit som man låter fylla i egna utvalda fat. Det betyder att man har samma kontroll över lagringen som destillerierna själva. Därefter blev det ett kortare besök hos Speyside Cooperage. Tunnbinderi är ett verkligt hantverk. Och vilket arbetstempo! Man arbetade på ackord, och när jag såg hur de arbetade gick mina tankar till Kalle Anka på julafton och Tomteverkstan. En upplevelse.

Sedan väntade hela resans absoluta höjdpunkt. Den andra ”arbetsdagen” avslutades i provrummet, där det fanns hundratals (tusentals?) flaskor med whisky av olika ålder och ursprung. Ewen Mackintosh, Gordon & MacPhail´s Quality Manager, plockade fram den ena godbiten efter den andra som jag fick smaka. Det började med två Benromach från 1999 och 2000 som lagrats på bourbon- respektive sherryfat. Den senare var ett riktigt sherrymonster. Därefter placerades två Glen Grant från 1968 och 1958 framför mig; riktigt bra. Nästa whisky mötte jag med andakt, Benromach 55Y/1949. Oj!! Något så dyrt har jag aldrig smakat förr. Prislappen är £3000.

Nästa whisky var lite yngre. En whisky från Isle of Skye i Secret Still-serien som destillerats 1955 och buteljerats 2005. Massor med choklad. Inte varje dag man provar en 50-årig Talisker. För mig var det första gången.

För att förbereda mig inför finalen blev det en ungdom, Caol Ila Marsala Cask 1995. Bra integrerad whisky. Frågade om jag kunde få smaka Glenlivet 1943 - vore kul att smaka whisky från sitt eget födelseår. Det fanns tyvärr inget i provrummet, bara i det s.k. arkivet som inte var tillgängligt.

Men nu kom dagens höjdare, Macallan Speymalt 66Y/1938. Det gick rysningar genom kroppen när jag smakade. Mörk, gammal, en mångfald av dofter och smaker. Nu har prislappen ökat till £3500. Sedan kom avslutningen, Mortlach 1938, från det äldsta fatet i lagret. Är just nu 68 år gammal. Det är med andäktighet och vördnad man närmar sig något dylikt. Vad kommer detta att kosta när buteljering sker? £10000? Nöjd konstaterar jag, att jag har fått vara med om en verklig ”once in a lifetime-upplevelse”. Något jag aldrig kommer att glömma. Så här dyra whiskyn har vi ju inte ens råd att prova hemma i whiskyklubben.

Eftermiddagen avslutades med ett besök i Gordon & MacPhail´s affär. Köpte bl.a. en Benromach 1968 som skall öppnas när jag och min hustru firar 40-årig bröllopsdag 2008. Ser ut som ett sherrymonster.

När jag så här ett par veckor efter resan haft tid att reflektera, känner jag att dessa två dagar kommer att etsa sig fast i mitt minne för evigt. Jag känner stor tacksamhet för förmånen att få sådana upplevelser och bli så väl omhändertagen. Jag kan slutligen bara hoppas att nästa stipendiat får liknande upplevelser som jag, och kommer att känna det lika positivt.

Borlänge 2007-01-02

Bernt Sjödin