Provning 035: Islay provning - 030426

Provningen var ytterligare en bekräftelse på den förkärlek som föreningsmedlemmarna har för rökig whisky. För första gången tvingades vi tyvärr säga nej till ett par klubbmedlemmar, eftersom taket 70 deltagare redan uppnåtts. Hade vi haft tillgång till även en tredje flaska, så hade vi blivit ca 90 provande.

Bowmore Darkest, 43%; 489:-

Kvällens billigaste whisky blev också den som fick flest röster, 19 st. Första gången jag kan erinra mig att whiskyn som placerats som första glas utgått med segern. Är den klart bästa Wood Finish av Bowmore´s olika varianter. Också en mycket prisvärd whisky.

Sherryfatslagringen hade satt sina tydliga spår i färgen, kvällens klart mörkaste whisky. Kunde också tillsammans med röktonen känna Olorososherry i doften. Smaken är fyllig med en viss sötma i början och en tydlig, balanserad rökton. I den medellånga eftersmaken fanns toner av såväl sötma (från sherryfaten?) som rök.

Laphroaig Port Finish 12Y/1990, 46%; Signatory; 625:-

Kvällens besvikelse som fick endast 2 röster. Hade tydligen lagrats ganska lång tid i portvinsfat, eftersom färgen var riktigt rosa. I doften var framförallt råspritigheten markant, vilket man inte skulle förvänta sig av en 12 år gammal whisky. Smaken var bättre än doften, men det fanns även här en viss spritighet tillsammans med rökighet och en aning sötma. Eftersmaken var medellång utan att lämna efter sig något riktigt noterbart. Behövs kanske något besvikelse för att man skall uppskatta de bästa desto mer?

Ardbeg 1991, 43%; Symposion; 625:-

Färgen indikerade den normala Bourbonfatlagringen. I doften noterades en måttlig rökighet tillsammans med viss sötma. Smaken var lätt, torr och med en måttlig rökighet. I eftersmaken var det framför allt en kryddig rökton som noterades. Detta var ingen typisk Ardbeg, utan en lätt whisky med viss elegans och en väsentligt mindre rökighet än som förknippas med Ardbeg. Jan-Åke Barmé hade smakat alla Symposions single cask whisky (med undantag av en) och nämnde att det var karaktäristiskt för alla, att de var lättare till sin karaktär än destilleributeljeringarna. Blev favorit hos 8 provande.

Lagavulin 12Y, 58%; 800.-

Placerade sig med 15 röster som knapp tvåa. Tillsammans med en aning spritighet noterade jag rök, parfymton och en viss maltighet. Smaken var som en hästspark! En ordentligt rökig och fyllig whisky där även sältan från Atlanten var markant. Lång eftersmak med en elegant rökighet. Med liten marginal förvisad till andra plats i min egen bedömning.

Port Ellen 23Y/1978, 59%; Signatory; 1200:-

Placerade sig som trea med 14 röster; dock min knappa favorit före Lagavulin. I doften var den karaktäristiska Port Ellen-sältan mycket framträdande och kompletterades med en rökton. Smaken var medelfyllig, torr, en elegant rökighet och tydliga sältatoner. Eftersmaken var lång och där den eleganta rökigheten fanns med hela tiden.

2003-04-27

Bernt Sjödin

Den inbjudan som skickades ut