Provning 074: Sex höjdare - 071117

Ladyburn/Ayrshire

1966 byggdes Ladyburn i det nya graindestilleriet Girvan i sydvästra Skottland. I november 1975 stängdes Ladyburn och 1976 revs utrustningen. Det är därmed destilleriet med den kortaste livslängden av de whiskyn som vi provar idag. Anledningen var främst för att skapa en bra maltwhisky för tillverkning av blended whisky. Genom att destilleriet byggdes inuti Girvan så hoppas man att driften skulle vara billigare. När Ladyburn startade var det modernaste destilleriet i hela Skottland. En man kunde sköta hela processen från mäskning till destillering bara genom att trycka på några knappar på en kontrollpanel. Jäskaren var av kolstål. När man stängde destilleriet 1975 så flyttade man mäsktunnan till Glenfiddich där den fortfarande används. Pannorna var dock redan utslitna så de smältes ned. Man tror att de stränga regler om rengöring och det mycket starka rengöringsmedel som användes bär ansvaret för detta.  Det finns buteljeringar såväl från Independent Bottlers som från ägarna. Utgåvor från Independent Bottlers går ofta under namnet Ayrshire Destillery; namnet på platsen för destilleriet. De ägarbuteljeringar som gavs ut kom år 2001. Alla flaskorna har buteljerats som single cask. Det finns fortfarande några få fat kvar i lager men whiskyn tenderar att bli träaktig med lång lagring.

Historien verkar dock upprepa sig. Det finns planer på att bygga ett nytt maltdestilleri i Girvans lokaler under nästa år. Detta för att avlasta Balvenie.

Brora

Whiskyn från Brora har inte alltid varit den rökiga malt som alla Islay fans uppskattar idag. Före 1968 var den en traditionell highland malt. Anledningen till ändringen av receptet var att DCL i flera år hade haft brist på rökig whisky som är viktig för deras Johnnie Walker. Istället för att bygga ut kapaciteten på Islay så bestämde man sig för att testa den gamla delen av Clynelish som nyligen blivit ersatt av ett nybyggt destilleri. Eftersom man inte fick ha två destillerier med samma namn döptes det gamla till Brora. Man gjorde kraftigt rökt malt från 1969 till 1973 varefter rökigheten minskades något. Vissa batcher gjordes dock mycket rökiga. Brora stängde för gott 1983. Byggnaderna står kvar och är idag K märkta. Lagerhusen används för whiskyn från Clynelish. Diageo har sänt iväg sina sista fat med Brora. De har endast kvar whisky från 1972, 1979 och 1982. Det finns även vissa independent bottlers som har en del fat med Brora kvar. Destilleriet byggdes ursprungligen 1819 under den tid då många utökade sina får farmer och körde iväg de fattiga bönder som bodde på deras marker. Den grymmaste av dem var markisen av Stafford som grundade Brora. Diageo har buteljerat en del Brora som single malt. 2002 kom den första 30 åriga och därefter har det kommit en ny varje år. Douglas Laing har även en del mycket bra fat med Brora. Den som vi skall prova idag är dock lite annorlunda då den inte är rökig.

Craigduff / Glenisla

När det första fatet av Signatorys Craigduff 1973 buteljerades trodde de att den kom från Strathisla. Att de hade gjort en rökt maltwhisky. Så var dock inte fallet utan Craigduff är en experiment whisky gjord på Glen Keith.

Det har cirkulerat en del rykten om hur whiskyn egentligen gjordes. Men förmodligen så använde man sig av vatten med lätt röksmak, som kommer av att vattnet rinner över torvmossar, tillsammans med koncentrerat ’rök’ vatten.  Malten som användes var den vanliga lätt rökta.

Vattnet togs in från Stornaway I 45 gallons fat. Vattnet destillerades i den lilla pannan på Glen Keith som hade kopplats till en vinklad kondensor. På detta sätt koncentrerades röksmaken i vattnet. 10 gallon av detta hälldes i varje färdig sats med vört före jäsningen. 

Iden till detta kom från ett destilleri i Japan. När man gjorde detta skulle man skicka ett prov på vattnet till Japan. Men tullarna på Heathrow trodde att det var whisky och hällde bort en hel del innan de fattade att det verkligen var bara vatten.

Glenisla är ett annat rökigt experiment från Glen Keith. Exakt hur den är gjord har jag inte lyckats få fram. Det enda jag tror om tillverkningen är att det är mäsk från malt som destillerats i en kolonn panna.

Glen Keith har fungerat som ett experiment destilleri för Chivas under en längre tid. Det första man provade var trippeldestillering som dock upphörde 1970. De var också först med att använda såväl gas eldade pannor som datorer i tillverkningen. Destilleriet stängdes 2000.

Linlithgow/St Magdalene

Whiskyn Linlithgow kommer från destilleriet St Magdalena. Magda är ett av de destillerier som stängdes under den stora utrensningen 1983. Byggnaderna byggdes om till lyxiga lägenheter i flera omgångar. Destilleriet startade redan 1795 i den lilla byn Linlithgow. Där det låg bra till för transporter alldeles intill vägen mellan Stirling och Edinburgh. Detta är ett av de två låglands destillerierna som alltid har dubbeldestillerat whiskyn. St Magdalene var aldrig riktigt populärt hos blenders, däremot så är det en riktigt bra maltwhisky. Det är numera svårt att hitta denna whisky. Men de senaste åren har Diageo släppt fyra buteljeringar, tre som Rare Malts och sen den 30 åriga Linlithgow som vi har idag. Whiskyn har även buteljerats under namnet Glen Levko.

Highland Park

Vi har länga haft Highland Park som referenswhisky vid våra provningar. Vi startade med den 12 åriga men bytte sen till den 18 åriga dels därför att den 12 åriga brukade komma sist i omröstningarna om kvällens bästa whisky och dels därför att den 18 åriga är en av de mest prisvärda whiskyn som finns i systemets ordinarie sortiment. Highland park är ett av de få destillerier som fortfarande mältar en del av sitt korn själva. Det går inte att göra whisky på korn som odlats på Orkney men däremot så används torv som växer på ön. Man röker sin egen malt till 20ppm vilket är ungefär lika mycket som den malt som Bowmore använder. 20 % av malten är av denna typ. Resten köps in från Tamdhu och är orökt. Whiskyn är alltid en blandning av bourbon och sherryfats lagringar. Ju äldre whiskyn är ju mer sherryfats lagringar är med i blandningen. I 12 åringen är det bara 20 % och i 30 åringen är det hela 75 %.

Den inbjudan som skickades ut

De whisky som provades:

Provningsnoteringar Per Eriksson

Brora 24Y/1982, 43%, Gordon&MacPhail

Doft:               Blommor, malt, godis, vanilj

Smak:            Mörk sötma, malt, lite ek, fatton, vanilj, godis

Eftersmak:     Lång med ek och viss sötma

Poäng:           89

Ayrshire (Ladyburn) 31Y/1975, 47,7%, Signatory

Doft:               Mjuk, vanilj, sötma, viss malt, lite ek, komplex

Smak:            Ek, vanilj, sötma, på gränsen till för mycket ek

Eftersmak:     Stor, med mycket ek

Poäng:           92

Linlithgow (St. Magdalene) 30Y/1973, 59,6%, OB

Doft:               Spritig, sherry, sötma, honung, lite vanilj

Smak:            Sötma, kryddig, nötig, mycket ek

Eftersmak:     Nötig, sherry massor av ek

Poäng:           90

Highland Park 18Y, 43%, OB

Doft:               Ljung,m sötma, honung, lätt ekton

Smak:            Sherry toner, honung

Eftersmak:     Lång, nötig, söt

Poäng:           87

Highland Park 25Y, 50,7%, OB

Doft:               Ljung, sötma, honung, mer mogen än 18Y

Smak:            Söta bär, honung och fattoner

Eftersmak:     Låg med mycket fat

Poäng:           91

Craigduff 32Y/1973, 49&, Signatory

Doft:               Sötma, sherry, lätt rök, mycket vanilj

Smak:            Spritig, lätt rök, nötig, viss sötma

Eftersmak:     Medellång mad fatig nötighet

Poäng:           85

Glenisla 28Y/1977

Doft:               Sötma, rök ?, lätt godis, malt ?, aprikoser

Smak:            Spritig, viss sötma

Eftersmak:     Kort med viss rök

Poäng:           82

Jag upplevde Glenisla som väldigt udda. Dock blev den godare när man drack mer av den. Man kom så att säga mer underfund med den.

Provningsnoteringar Bernt Sjödin

Brora 24Y/1982, 43%, Gordon&MacPhail

Färg:              Ljus, vitt vin, nästan vattenfärgad

Doft:               Kryddig, fatton, aning vanilj

Smak:            Sötma, fatton, vanilj

Eftersmak:     Medellång med vissa fattoner, ganska lätt

Poäng:           82

Ayrshire (Ladyburn) 31Y/1975, 47,7%, Signatory

Färg:              Ljus, vitt vin

Doft:               Måttlig, vanilj

Smak:            Maltig, vanilj, lätt

Eftersmak:     Kort – medellång med vaniljtoner och aning fattoner

Poäng:           77

Linlithgow (St. Magdalene) 30Y/1973, 59,6%, OB

Färg:               Ljus bärnsten

Doft:               Fatig, thinner, nötig

Smak:            Sötma, kryddig, nötig

Eftersmak:     Medellång – lång, nötig, fattoner, ganska lätt

Poäng:           89

Highland Park 18Y, 43%, OB

Färg:              Ljus bärnsten

Doft:               Nötig

Smak:            Sötma, aning fatton

Eftersmak:     Medellång, nötig, fatton

Poäng:           88

Highland Park 25Y, 50,7%, OB

Färg:               Bärnsten

Doft:               Nötig, fattoner, sötmaton

Smak:            Fatton, nötig

Eftersmak:     Lång med nötiga fattoner

Poäng:           92

Craigduff 32Y/1973, 49&, Signatory

Färg:               Bärnsten

Doft:               Fatig, aning nötig, fruktig

Smak:            Fatig, aning nötig

Eftersmak:     Medellång med fatig nötighet

Poäng:           75

Glenisla 28Y/1977

Färg:              Guldfärgad

Doft:               Fruktig, karamellig

Smak:            Fatig, karamellig, nötig, sötma, kryddig

Eftersmak:     Medellång med nötiga karamelltoner

Poäng:           85