Provning 039: Blended best of the best - 031129

Valet av Blended whisky som tema valdes efter Whisky Magazines artikel om den stora provningen av alla whisky som recenserats de två senaste åren. Efter separat ranking av de olika whiskytyperna (där tre av dagens provningswhiskies belade platserna 1-3 i klassen blended whisky) gjordes en sammanvägning av de olika bedömningarna och totalvinnare blev Cutty Sark 25 YO, före alla Single Malts.

Frågan var alltså, hur bra var dessa blended whiskies, i jämförelse med en single malt som referenswhisky?

Skotsk whisky indelas i tre huvudtyper:

Maltwhisky

Grainwhisky

Blended whisky

Historia

Den äldsta och första whiskytypen är maltwhiskyn.

Första med Aenas Coffey och hans patentpanna, som medgav kontinuerlig destillation och där produkten blev grain spirit, fick maltwhiskyn konkurrens.

Alltså, Coffeypannan gav grainwhisky, den var billigare, det gick fortare att destillera och gav mångdubbelt större volymer än tidigare. I patentpannan använde man för övrigt en hopkokad blandning av de sädesslag eller annat jäsbart som för tillfället fanns tillgängligt. Processen var därmed inte säsongsbetonad som maltdestillerierna utan man kunde köra året om.

Vid mitten av 1800-talet var alkoholkonsumtionen i Storbritannien i princip delad i fyra kategorier. I England drack överklassen cognac och de lägre klasserna gin. Whiskykonsumtionen delades mellan de många som drack den billiga fabrikstillverkade grainwhiskyn och de insiktsfulla finsmakare som hade råd att dricka den traditionella gammaldags men svåråtkomliga maltwhiskyn från de skotska högländerna.

Lika skarp var skiljelinjen mellan de nya graindestillatörerna i söder och maltdestillerierna i norr.

Barriären mellan grainwhisky och maltwhisky skulle dock snart komma att rivas ner. År 1853 kom nämligen affärsmannen Andrew P. Usher i Edinburgh, agent för maltwhiskyn The Glenlivet, på iden att utifrån ett standardiserat recept som han konstruerat blanda maltwhisky med olika ålder.

Ushers uppfinning att standardisera en viss blandning av olika whiskysorter fick riktigt genomslag 1860 då Spirits Act – som tillät att whisky från olika destillerier blandades ihop – trädde i kraft. Den välsmakande maltwhiskyn späddes nu ut med den rena sädeswhiskyn och den blandade whiskyn smakade därmed betydligt mindre. Den trista och smaklösa sädesspriten fick genom blandningen en speciell smak som påminde – i alla fall lite grann om riktig maltwhisky.

Genom att man blandade whiskysorterna efter recept kunde man tillverka blandwhiskysorter som smakade likadant varje gång man köpte dem. Därigenom kunde en marknad börja utvecklas där tillverkarna använde det egna whiskymärket som konkurrensmedel. Den viktigaste upptäckten var dock att den nya blandwhiskyn var mycket billig att tillverka. Och ju mindre maltwhisky man blandade i ju billigare blev det. Ofta var andelen upp emot 90 % sädesprit och detta fungerade i kombination med maltwhisky med stark egen smak exempelvis från Islay.

Ungefär samtidigt lanserades en ny betydelsefull uppfinning – den standardiserade glasbuteljen. Stora blandnings –och buteljeringsfabriker uppfördes och efterfrågan på grainwhisky till blandningarna ökade ständigt.

Många av dagens stora och internationellt välkända blandwhiskymärken såg dagens ljus under slutet av 1800- och början av 1900-talet i den dramatiska uppgång som whiskybranschen då upplevde. Det framgångsrika blandwhiskymärket Black & White lanserades av James Buchanan, blandmärket WhiteHorse av Peter Mackie och märket Johnnie Walker av Alexander Walker. Dessa framgångsrika affärsmän – tillsammans med bröderna Tommy och John Dewar samt John Haig – dominerade på ett avgörande sätt whiskymarknaden under tiden kring sekelskiftet. Deras whiskybolag kallades därför ”The Big Five” – de fem stora.

Frågan om blandwhisky kom att ställas på sin spets 1905. I november månad det året prövades nämligen ett ärende som gällde blandwhisky enligt livsmedelslagen Food and Drugs Act i kommunen Islington, en förort till London. Polisdomaren Mr. Fordham kom efter företagen utredning fram till att sprit som hade framställts i en Coffeypanna inte var äkta whisky. Beslutet kom som en chock för hela blandningsindustrin och det överklagades. Överklagandet vann inget gehör och blandningsindustrin begärde en statlig kommission som skulle utreda frågan – vad är whisky?

Kommissionen – med arbetsnamnet ”Royal Commission on Whisky and other Potable Spirits” – skulle utreda om det fanns skäl att begränsa de råvaror och tillverkningsmetoder som fick användas vid framställningen av whisky. Vidare skulle man utreda om det fanns anledning att fastställa en minsta tid som whisky måste mogna på ekfat innan den fick kallas för whisky. Efter många turer och beslut i flera steg, det sista 1916, kan resultatet sammanfattas som att blandwhiskyn ”godkändes” som whisky men kravet är att spriten alltid måste lagras på ekfat minst tre år innan den får kallas whisky.

Blended whisky

Begreppet blended whisky betecknar en blandad spritdryck där både grainwhisky och maltwhisky ingår. Själva iden med framställningen av blended whisky är att den framställda whiskyn ska ha en helt egen smakkaraktär och alltså utgöra en tredje dryck – åtskild från grainwhisky och maltwhisky.

Whiskyblandningarna svarar idag för ungefär 94 % av all whisky som säljs i världen. De större blandwhiskymärkena är vanligen de enda whiskymärken som är kända av en bredare allmänhet.

Vart och ett av de cirka 4000 olika fabrikaten blended whisky som förekommer på marknaden är blandad enligt ett speciellt recept. Recepten hålls vanligen hemliga.

Det övervägande antalet standardblandningar innehåller endast en mindre mängd maltwhisky och består till största delen av grainwhisky. Av innehållet i de dyraste buteljerna blended whisky – ofta kallade de luxe blends – kan dock upp till mellan 45 och 60 % av innehållet bestå av gammal vällagrad maltwhisky.

Blandwhisky förekommer i kvalitetsklasserna:

Standard blend

Semi Premium Blend

Premium Blend

De Luxe Blend

Själva tillverkningen utförs av speciella whiskyblandare, så kallade blenders. De använder uteslutande doftsinnet när de utför sitt hantverk.

Tillverkningsmetod

1. Välj ut de whiskysorter som ska ingå i blandningen. Dessa delas därefter in i tre grupper.

Den första gruppen (”Base malt”), som skall utgöra stommen eller själva hjärtat i blandningen (Heart of the blend), utgörs vanligtvis av whisky från de maltdestillerier som blandningsfirman själv äger.

Den andra gruppen – som kallas ”top dressings” eller ”Flavouring malts” – har till uppgift att sätta sting på blandningen. Dessa väljs bland de maltwhiskysorter som är kända att ha kraftig egen smak och doft. Vanligen tillverkas dessa på Islay samt av några av destillerierna i Speyside.

Den tredje och sista whiskygruppen som skall ingå i blandningen består av sorter som har svag egen karaktär. Denna grupp består ofta av enbart grainwhiskyfabrikat och kallas för ”packers”. Denna senare whiskygrupp bidrar egentligen inte med någon smak eller doft i den färdiga blandningen, utan endast med volym.

Normalt 2-3 grainwhiskysorter blandas med mellan 15-35 maltwhiskysorter på ett sådant sätt att ingen av de enskilda whiskysorterna säkert kan identifieras.

2. När de fat som skall ingå i blandningen valts ut, flyttas whiskyn till en blandnings- och buteljeringsanläggning. Därefter töms whiskyn – ibland maltwhisky för sig och grainwhisky för sig men ibland båda slagen tillsammans – i en bred ränna varifrån whiskyn rinner ner i en stor blandningsbassäng av rostfritt stål. Genom små hål i bassängens botten blåses därefter tryckluft, som i en bubbelpool, så att whiskysorterna ”kokar samman” effektivt. I andra fall rörs whiskysorterna istället samman med stora omrörare.

3. Den blandade whiskyn förvaras därefter traditionellt på nytt i ekfat i upp till 6 månader för att de olika whiskysorterna i blandningen ska ”giftas” med varandra (eng. marrying).

4. I blandningsindustrin färgas whiskyn ofta med karamellfärg. Som skäl anges att det är lika viktigt att whiskyn ser likadan ut som att den smakar och luktar likadant – år efter år. Detta anses nämligen vara något som man som konsument har rätt att förvänta sig.

Whisky vid dagens provning

Cutty Sark 25 YO

Ägs av Berry Bros & Rudd Limited i London. Världens äldsta vin- och spritfirma som ännu består. Så sent som1923 togs blandningen fram och en känd tecknare skulle hjälpa till att hitta ett bra namn och han föreslog Cutty Sark, ett av de snabba skotskbyggda segelfartyg, så kallade klipperskepp som år 1869 hade lanserats på ett varv i Aberdeen. Han erbjöd sig också att teckna ett lämpligt fartyg. Det skulle tryckas på ett svagt gräddgult papper för att ge intryck av ålder. Tryckaren missade och tryckte med svart på intensivt kanariegult papper. Detta gav en oväntat bra effekt mot den mörkgröna buteljen och så blev det.

Maltbasen tillverkas vid Glenrothes Destilleri.

Campbeltown Loch 25 YO

En unik blend som enligt uppgift innehåller mycket Springbank och Islaywhisky, där maltdelen är hela 80 %. Även den lilla delen grainwhisly är > 25 år.

Johnnie Walker Black Label 12 YO

Bolaget John Walker & Sons ingår i United Distillers & Vintners. 1909 hittade man på blandningarna Red Label och Black Label. 1925 köpte DCL Talisker och Dailuaine och lämnade över destilleringslicensen för Talisker till Walker.

En stor del av maltwhiskyn kommer från Cardhu, som toppas med bl.a. Talisker och Dailuaine.

Buteljen pryds av en vandrande gentleman som kallas ”The Striding Man”. Figuren tecknades enligt legenden 1909 på baksidan av en restaurangmeny av den engelske serietecknaren och humoristen Tom Browne. Sen har ett antal tecknare satt sin personliga prägel på figuren. 1996 ansåg UDV att ”The Striding Man” skulle göras mer tidlös och ansiktet togs bort helt och hållet.

Johnnie Walker Red Label är världens mest sålda whiskyblandning och på sjätte plats kommer Black Label. Varje år säljs 88 resp drygt 50 milj flaskor i fler än 200 länder.

Chivas Regal 18 YO och 12 YO

Ägare Chivas Brothers Limited, som i sin tur ägs av Seagrams, äger maltwhiskydetillerierna Allt-á Bhainne, Benriach, Braeval, Caperdonich, Glen Grant, Glen Keith, The Glenlivet, Longmorn och Strathisla.

Chivas Regal skapades 1909 och whiskyn från Strathisla är en bärande stomme.

Ballantine´s

Ingår i Allied Distillers Limited som äger maltwhiskydestillerierna Ardmore, Glenburgie, Glencadam, Glendronach, Glentauchers, Imperial, Inverleven, Laphroaig, Lomond, Tormore, Miltonduff och Scapa.

Ballantine är världens tredje mest sålda skotska whisky, drygt 61 milj flaskor  (1998)

Cragganmore 12 YO (kvällens referenswhisky)

Startade 1869 av John Smith som tidigare jobbat på Macallan och The Glenlivet. Cragganmore Distillery övertogs 1965 av Distillers Company Limited och det ägs idag av UDV.

Sen 1989 ingår  Cragganmore single malt i United Distillers presentförpackning Six Classic Malts och buteljeras officiellt efter 12 års lagring.

Fick vi något svar på frågan, hur bra är högklassig blended whisky?

Efter en ”halvblind” provning, deltagarna visste vilka whiskies som deltog men inte vilken whisky som fanns i resp. glas så röstade vi om kvällens bästa whisky och i vilket glas vi trodde att det var Single Malt.

Resultatet blev enligt nedan:

Glas nr                                                       Bästa whisky                         Maltwhisky

1. Ballantines                                                   0                                          0

2. Cragganmore 12 YO                                   1                                          4

3. Chivas Regal 12 YO                                    0                                          1

4. Johnnie Walker Black Label 12 Yo               8                                        15

5. Campbeltown Loch 25 Yo                          25                                        15

6. Cutty Sark 25 YO                                       19                                        10

7. Chivas Regal 18 Yo                                     0                                          0

Slutsats: Gå till provningarna med öppet sinne och värdera varje whisky utifrån dess egen kvalitet och inte efter förväntningar.

(Faktauppgifter i huvudsak från boken Skotsk Whisky, skriven av Per Ellsberger)

Den inbjudan som skickades ut