Provning 065: Maltwhiskydestillerier i grainwhiskydestillerier - 061209

Startpunkten för den här provningen var egentligen när Per Eriksson var till Åland i april 2005. Han ringde då mig och undrade om han skulle köpa en flaska Ladyburn. Kostade nästan 3500 kr, så den var ju lite dyr. Det speciella med den var, att den var numrerad som flaska nr 1.

Vad skulle vi då göra med den här? Måste ju hitta på något. Idén kom snabbt om att undersöka möjligheterna att kunna få tag på flaskor från alla fem maltdestillerier med samma historia som Ladyburn, nämligen:

1.     Belägna i ett stort grainwhiskydestilleri

2.     Var i huvudsak i produktion omkring perioden 1965-1975

I början av maj 2005 så började jag att leta efter var det fanns något att köpa. En kalkyl visade, att det skulle med lite tur vara möjligt att få ihop en provning för samma nivå som tidigare superprovningar, 700 kr/person. MEN det förutsatte 45 deltagare.

Med lite tur menar jag att kunna köpa på whiskyauktion (i Glasgow). Om köp från whiskybutiker skulle vi inte klara nivån 700 kr.

13 juni 2005 vid ett styrelsemöte beslutade vi att försöka köpa tre flaskor; Ben Wyvis, Glen Flagler och Kinclaith.

22 juni gick auktionen av stapeln; McTear´s i Glasgow.

Ben Wyvis var värderad till £500-600, vilket var något mer än vi var beredda att betala. Därför lämnade vi ett skriftligt bud på £460 i stället för att delta per telefon i budgivningen. Jag skämdes för att bli uppringd och ha ett maxbud som låg under förväntad mininivå.

Sedan blev jag uppringd hemma när det var dags för försäljning av Glenflagler resp. Kinclaith. Var lite nervöst att sitta i telefon och delta i auktionen. Men eftersom Rolf Lindström och jag hade varit på auktionen i Glasgow i december 2004, så hade jag en viss kunskap om hur det gick till.

Jag hade en glasklar strategi när jag satt i telefonen. Vi hade inom styrelsen kommit överens om ett tak. Så det var bara att bjuda över så länge som jag låg under taket. Ganska enkelt alltså.

Och vi fick båda flaskorna. Och även Ben Wyvis. Så nu var vi nästan i mål. Bara Killyloch som saknades.

Sedan gällde det ju att betala och hämta flaskorna också. Och det skulle ske i Glasgow och jag befann mig i Sverige. Kostade med pålägg totalt 17 000 kr.

Men det hade vi också förberett i förväg. En diskussion med Stewart Laing; en av de två delägarbröderna i Douglas Laing & Co löste detta problem. Han hämtade och betalade. Sedan förvarades flaskorna på hans kontor till slutet april 2006. I samband med en Skottlandsresa togs dom hem till Sverige. Eftersom Per tidigare hade tränat på att bära sprit till superprovningar från Skottland, så fick han äran även denna gång. Trots övervikt på handbagaget och flyg med Ryanair så klarade han sig utan att behöva betala.

Efter auktionen så började nu jakten på den riktiga dyrgripen, Killyloch. Vi hade ”bara” 10 000 kr att spendera. Kom inget på auktion under resten av 2005. Paniken började sprida sig. Och det som jag hittade kostade ca 15 000 kr, vilket var den officiella buteljeringen från 1967. Lyckades dock hitta en för 1000 Euro hos Guiseppe Begnoni, en storsamlare i Bologna i Italien i december 2005.

Lyckan var nu total. Alla fem på plats och budget hade innehållits!

Men 5x1,5 cl = 7,5 cl är ju inte så mycket. Så vad gör vi då? Jo vi kan väl försöka få tag på en flaska vardera av de fyra aktuella graindestillerierna. Då blir det 6 cl till, så nu börjar väl mängden bli acceptabel.

Började med att vi fick tag på en flaska Invergordon som vi inte betalade något för. Hade buteljerats av Duncan Taylor. Är kanske ledande när det gäller gammal grainwhisky.

Därför blev målsättningen att försöka få tag på även resterande tre som Duncan Taylor-buteljeringar. Köpte Strathclyde, men sen hittade vi inget mer på marknaden från dom.

Det här var läget betr. whisky när erbjudandet skickades ut i mars 2006. Provningen blev fulltecknad inom 2 dagar. Men jag förstod efteråt, att det fanns en stor oro hos flera styrelseledamöter (bl.a. ordföranden och Per) om vi verkligen skulle kunna fylla provningen genom att erbjuda så okända whiskyn.

Var i Limburg på Whisky Fair i april 2006. Träffade där en representant från Duncan Taylor. Förklarade då vårt problem med att få tag på Garnheath och Girvan. Girvan finns ju som officiell buteljering, men den var för dyr. Föreslog att vi skulle få köpa 2 flaskor som fatprov. Tolkade vår diskussion som att det skulle nog gå bra. Men det visade sig så småningom att det inte gick alls.

Vi letade på ett fat av Girvan på annat ställe och köpte en flaska som fatprov.

Nu återstod bara Garnheath. Hittade den inte hos någon whiskyaffär. Kontaktade då vår skotske vän Richard Joynson på Loch Fyne Whiskies. Tänkte att han måste väl med sin position kunna sätta lite tryck på Duncan Taylor. Men det hjälpte inte; dom hade inget fat.

Så nära full pott men hur få tag på den sista flaskan? Frågade Richard igen om hur jag skulle bära mig åt. Visade sig då att han hade en flaska i sin samling. Bad mig lägga ett bud på flaskan.

Fanns egentligen inga pengar kvar. Vi hade ju redan förbrukat de 700 kr som Ni alla betalat. Fick mandat av styrelsen att lägga ett bud på £200. Gick och funderade. Insåg ju att den här flaskan inte kan vara så billig eftersom den inte gick att hitta på marknaden. Ja, jag testar! Skickade ett bud på £120  med lite snyft om hur lite vi betalat för dom övriga grainwhiskyn och att det inte var huvudtemat för provningen. Tänkte att lite vänskapspris kanske man kan få hos Richard. Mycket riktigt. Fick den för budet £120. Men fick också reda på att det var långt under marknadspriset. Han skrev ”Accepted. For anyone else I would be looking for £200”. Så ibland är det bra att ha odlat kontakter.

När vi nu har fått ihop såväl flaskor till provningen som provande, så inser vi alla i styrelsen att den här provningen är exklusivare än vad vi till en börjat förstått. Det finns nu ett antal personer runt om i Sverige som är avundsjuka på oss närvarande och som gärna hade betalat för en plats till idag.

Ett bevis för att det är något extra är, att vi har dels en representant från Allt om Whisky här och som kommer att skriva en artikel om provningen till ett kommande nummer (Robert Reinson) och dels Henrik Aflodal, som jag antar de flesta hört talas om. Han kommer att skriva något till dels sin egen whiskysite (www.whiskyspot.com) och dels till tidningen Aperitif.

Ladyburn 27Y 1973, 50,4%, OB

Distilled 1973

Bottled 2000

Cask No. 3185

Bottle No. 1; totalt buteljerat 3000 flaskor.

Färg:              Guld

Doft:               Aceton, Mandelton, Vanilj, Mocka, Citrus, Choklad, Honung, Fat toner

Smak:             Fat/Mycket fat, Parfym, Honung, Malt Citrus.

Eftersmak:      Lång och ökande

Pris:                3360: -

Destilleriet tidigare provat av 6 deltagare

Michael Jackson: 60 poäng (dock inte angivet vilket fat).

Jim Murray: 60 poäng (dock inte angivet vilket fat).

Ägs av William Grant & Sons, d.v.s. dom som äger bl.a. Glenfiddich.

1966 byggdes Ladyburn i det nya graindestilleriet Girvan i sydvästra Skottland. I november 1975 stängdes Ladyburn och 1976 revs utrustningen. Är därmed destilleriet med den kortaste livslängden av de whiskyn som vi provar idag. Finns buteljeringar från såväl Independent Bottlers som ägarna. Utgåvor från Independent Bottlers går ofta under namnet Ayrshire Destillery; namnet på platsen för destilleriet. De ägarbuteljeringar som gavs ut kom år 2000. Alla flaskorna har buteljerats som single cask.

Glenflagler 23Y 1972, 51,3 %, Signatory

Distilled 10.11.1972 = min hustrus 30-årsdag(Bernts)

Bottled 26.6.1996

Cask No. 228442

Bottle No. 181/255

Färg:              Guld

Doft:               Salt ost, Spritig, Torrt läder, Torvig, Vanilj, Honung, Pomerans,

Smak:             Kokos, Pepprig, Bränt socker, Fat toner, Torr.

Eftersmak:      Stor och lång med torrhet

Pris:                3660: -

Destilleriet tidigare provat av 1 deltagare

Det amerikanska företaget Publicker Industries köper 1964 och bygger om pappersbruket Moffat Paper Mills i Airdrie (i södra mellersta Skottland). Man bygger ett graindestilleri, Garnheath, och två maltdestillerier, Glenflagler och Killyloch. Idrifttagandet skedde 1965.

Den amerikanska marknaden för whisky växte, och att ha tre olika destillerier på samma ställe ansågs som en fördel. Till en början gick affärerna lysande. Glenflagler såldes också som single malt redan under 1960-talet till bl.a. Italien. Men efterfrågan på whisky i USA minskade på 1970-talet och affärerna gick sämre och 1985 stängdes slutligen Glenflagler.

Finns två versioner av Glenflagler eftersom mäskpannan ersattes med en kolonnpanna 1969. Detta för att åstadkomma en whisky som ännu bättre passade den amerikanska smaken.

Finns också en Glenflagler Pure Malt Special Reserve som såldes av ägarna. En helt annan whisky än Glenflagler Single Malt.

Producerades också en rökig variant i Glenflagler-pannorna fram till 1970, Islebrae.

Kinclaith 1967, 40 %, Gordon & MacPhail

Distilled 1967

Bottled August 1991 (troligen)

Cask No.

Bottle No.

Färg:              Bärnsten

Doft:               Ensilage, Sur disktrasa, Apelsin, Ljung, Rabarber, Russin, Nötighet

Smak:             Söt, Apelsinmarmelad, Söt lakrits, Viol, Fat toner

Eftersmak:      Kort

Pris:                5490: -

Destilleriet tidigare provat av 4 deltagare

Michael Jackson: 68 poäng

Den här whiskyn har destillerats 1967. Buteljering har troligen skett i augusti 1991, vilket betyder att whiskyn är 23Y eller 24Y gammal. Är också troligen bland de sista 75 cl-buteljeringarna som G&M gjorde för Europamarknaden. Är i så fall 2 st refill sherry (butts/hogsheads?) som blandats och buteljerats.

1958 startade produktionen av Kinclaith, som hade byggts i graindestilleriet Strathclyde i Glasgows utkanter. Kinclaith är det senast byggda destilleriet i Glasgow. 1975 stängdes och revs Kinclaith.

Det finns inga officiella buteljeringar av Kinclaith till skillnad mot de fyra övriga.

Lite kuriosa: När vi hade det absolut första konstituerande styrelsemötet för SMAD hemma hos mig i april 1997 så provade vi faktiskt Kinclaith. Även om jag visste att den var lite svår att få tag på, så förstod jag inte att det var en sån sällsynt whisky.

Ben Wyvis 27Y 1972, 45,9 %, OB

Distilled 1972

Bottled

Cask No. 745

Bottle No. 124/187

Färg:              Guld

Doft:               Mandarin, Läder, Malt, Torv, Honung, Vanilj, Spritig, Klorin

Smak:             Choklad, Torv, Honung, Vanilj, Fruktkaka, Kryddiga toner

Eftersmak:      Angenäm, Lång söt och elegant

Pris:                7652: -

Destilleriet tidigare provat av 0 deltagare

Michael Jackson: 81 poäng

Jim Murray: 78 poäng (cask 1062, 43,1%; 146 flaskor)

Till skillnad från övriga 4 maltwhiskyn så är Ben Wyvis ingen Lowland-whisky utan från Northern Highland, strax norr om Inverness (och Loch Ness).

1965 startades Ben Wyvis i graindestilleriet Invergordon. Avsikten var att endast använda whiskyn i Invergordons blended whisky. 1976 upphörde produktionen och 1977 stängdes destilleriet. Men uppenbarligen skrotades inte allt, eftersom spritpannan såldes till Springbank och byggdes om och installerades i deras nya Glengyle Distillery i Campbeltown.

1999 släpptes den första versionen av Ben Wyvis Single Malt; 27Y och destillerad 1972.  Är dock inte från det släppet som vår flaska kommer även om den har samma ålder. 2002 släpptes av ägarna det som troligen är det sista överhuvudtaget av Ben Wyvis.

Ben Wyvis är den efter Killyloch mest sällsynta whiskyn. I 2007 Whisky Yearbook anger man aktuell prisnivå till drygt £1000; vilket är en viss överdrift även i butiksledet. Men helt logiskt så är detta också den näst dyraste whiskyn av dom vi provar.

Killyloch 22Y 1972, 52,6 %, Signatory

Distilled 21.3.1972

Bottled 6.1994

Cask No. 206413

Bottle No. 113/230

Färg:              Guld

Doft:               Granbarr, Mandel, Marsipan, Salmiak, Fat toner, Sötma, Citrus, Vanilj

Smak:             Smörkola, Viol, Choklad, Mandelmassa, Fat toner, Vanilj

Eftersmak:      Pepprig, Lång, Honung,

Pris:                9838: -

Destilleriet tidigare provat av 0 deltagare

Michael Jackson: 69 Poäng

Certifikat som undertecknats av Andrew Symington och som fanns med i kartongen:

This whisky was distilled at the Moffat Distillery, Airdrie in the Lowlands of Scotland 21st March 1972 and has matured in oak casks at the Distillery and more recently in our warehouse in Edinburgh. Killyloch was the second still at Moffat Distillery producing a malt for blending purposes. To our knowledge it has never been bottled as a single malt before.

The whisky was supposedly to be named ”Lillyloch” from the water source on the outskirts of Airdrie, but at the time of filling it was discovered that the stencil had been miss-spelt ”Killyloch”. As the whisky was intended for blending purposes only, it was decided to leave the name as Killyloch.

The Distillery was closed in the mid 1970´s.

The whisky was drawn from the casks in June 1994 and subsequently bottled under my supervision in the city of Edinburgh.

A.W. Symington

Killyloch är den andra single malten som producerades vid Garnheath/Moffat Mills. Produktion skedde under perioden 1965-1975. Killyloch är mycket sällsynt att finna buteljerad som single malt. Jag känner endast till 2 buteljeringar av Killyloch. Dels denna med 230 flaskor och dels en OB 36Y/1967 med 371 flaskor. Alltså totalt 601 flaskor buteljerade. Finns alltså inte så många som överhuvudtaget provat en Killyloch! Så drick med andakt.

Namnet Killyloch är ett misstag. Avsikten var att benämna whiskyn Lillyloch efter vattenkällan. Men när det var dags att buteljera, så upptäcktes att man skrivit Killyloch på faten. Eftersom whiskyn var avsedd endast för blended whisky, så beslöt man att låta namnet Killyloch bli det gällande.

        Grainwhisky; produceras mer än maltwhisky, men det är ändå inget man skriver om. Noterade tydligt inför denna provning hur lite det finns skrivet. För maltwhisky finns det ju en uppsjö av litteratur.

        Betraktas av många enbart som en neutral sprit. Men om du talar med en Master Blender så är det långt ifrån en neutral sprit. Och grainwhisky är ju en viktig komponent i Blended Whisky där den utgör storleksordningen 70 %. Det är också skillnader mellan olika grainwhiskyn vilket också är orsaken till att man använder fler grainwhisky i en Blended Whisky.

        Huvudråvaran för grainwhisky i Skottland är omältat majs och/eller vete. Dessutom används också såväl omältat som mältat korn.

        Grainwhisky produceras i en kontinuerlig process; column eller patent still. Två stora kolonner som står bredvid varandra; analyser och rectifier.

       Destillering sker till ca 94 % alkohol. Innebär att det finns mindre smakämnen kvar än i en maltwhisky som ju destilleras till ca 70 %. Betyder också att fatinfluenserna blir större på en grainwhisky än en maltwhisky.

        1827 producerades i Cameronbridge den första grainwhiskyn i en kontinuerlig destillation.

  1860 blev det tillåtet att blanda malt- och grainwhisky, vilket också blev starten för skotsk whiskys framgång på marknaden.

        Ett graindestilleri är en kolossal anläggning jämfört med ett maltdestilleri. I genomsnitt är produktionen 10-15 gånger så stor.

       Totalt finns idag endast 7 graindestillerier i drift, vilket kan jämföras med närmare 90 maltdestillerier.

Enligt en artikel i Whisky Magazine för några år sedan, så sägs att grainwhisky mognar snabbare än maltwhisky. Liksom för maltwhisky sker mognaden olika snabbt för olika destillerier. Man nämner t.ex. att Strathclyde når sitt optimum efter 7-8 år och Cameronbridge efter 12 år.

       Jag tror att detta är helt fel. Uppgifter som jag fått från annat håll, och som jag tror är mer trovärdiga, så skall en grainwhisky vara minst 30-35 år för att nå sin fulla potential.  Jag har smakat ett antal grainwhiskyn med ålder mellan 35 och 42 år som jag tyckt varit riktigt bra. Har dock ingen erfarenhet av unga grainwhiskyn.

        Som på beställning kom i torsdags senaste numret av Whisky Magazine och med en artikel om grainwhisky. Ger bl.a. stöd för att en grainwhisky bör få ett antal år på nacken. Euan Shand på Duncan Taylor (ledande betr. grainwhisky) säger t.ex. att skillnaderna mellan olika grainwhisky inte framträder förrän efter 16-30 års lagringstid.

        Dom senaste åren har det ju också kommit ett antal äldre grainwhiskyn på marknaden. Och det är i huvudsak Independent Bottlers som driver utvecklingen. Har blivit en ny nisch och med priser som är klart under priser för maltwhisky av motsvarande ålder. Verkar också finnas en hel del gammal grainwhisky i lager, men problemet är att hitta fat som är av tillräckligt bra kvalitet att buteljera.

        Vi har i dagens provning grainwhisky med ålder från 24Y till 41 år, så kan vi bedöma om åldern har någon betydelse eller inte.

    PROVNING (halvblint)

1.     Strathclyde

2.     Garnheath

3.     Invergordon

4.     Girvan

        Inköpspriser, Sek

1.     Strathclyde                   1111 kr

2.     Garnheath                   1821 kr

3.     Invergordon                       0 kr

4.     Girvan                   ca 1000 kr

Strathclyde 24Y/1980, 62,6%, Duncan Taylor

Distilled 08.1980

Bottled 01.2005

Cask No. 1462

Bottle No. 60/145

Jim Murray: 75 poäng

Destilleriet byggdes 1928 och ligger i utkanten av Glasgow. Är fortfarande i drift och ägs idag av? efter delningen av Allied Domecq.

Garnheath 27Y/1972, 59.4%, Signatory

Distilled 3.5.1972

Bottled 1.2.2000

Cask No. 386516

Bottle No. 72/190

Text på baksidesetikett.

Part of the Inver House Distillers complex at Airdrie. It was converted from the Moffat Mills paper mill in 1965. The complex also housed Glen Flagler  and Killyloch malt stills. Garnheath was produced in five continuous stills which produced neutral spirits as well as grain whisky. It produced large quantities of grain as can be seen from the number of this particular cask – 386516. The complex was completely closed in 1985.

Invergordon 36Y/1965, 51,8 %, Duncan Taylor (Peerless Collection)

Distilled 12/1965

Bottled 11.2002

Cask No. 15539

Bottle No. 226/252

Jim Murray: 89 poäng

Destilleri strax norr om Inverness som byggdes 1959. Ägs av White & Mackay, men man försöker hitta någon intresserad köpare till hela företaget. Ingår alltså i samma företag som bl.a. Dalmore och Isle of Jura.

Girvan 1965, 43,8%, ?????????

Distilled 1965

Bottled November 2006

Cask No. Xxxxxx

Bottle No. Fatprov

Destilleriet byggdes 1963 av William Grant & Sons Limited. Är i drift och producerar rimligtvis stora mängder till Grant´s Blended Whisky.

Vid omröstning om bästa grain vann Invergordon med 129 poäng

Girvan fick 121 poäng

Garnheath fick 80 poäng

Strathclyde fick 66 poäng

        Totalt har vi alltså druckit whisky för 34 000 kr vilket motsvarar 725 kr/person. Den dyraste provning vi någon gång haft inom SMAD när man ser på whiskykostnaden per person.

När jag dagen efter provningen vaknade upp och tänkte tillbaka, så var min första tanke hur tyst det hade varit under provningen; något som jag inte hade reagerat på under själva provningen. Behövde aldrig höja rösten för att göra mig hörd när jag reste mig för att fortsätta med nästa del av provningen. Uppenbarligen så kände vi alla så deltog en vördnad inför vad vi fick vara med om. En provning  som sannolikt ingen av oss kommer att få chansen att uppleva en andra gång. Det är ju faktiskt sådant som skapar bestående minnen.

2006-12-10

Per Eriksson

2006-12-10

Bernt Sjödin

Den inbjudan som skickades ut